Frida no.5

Idag har jag tänkt väldigt mycket. Köpte aftonbladet med Sofi's mode och London guide. Man kommer få en guidebok om en ny stad varje måndag framöver, nästa vecka är det New York. Detta passar ju superbra när man tar studenten snart och vill upptäcka världen! Jag kommer köpa alla! Iaf, i Sofi's mode så var det en artikel om en tjej som varit väldigt bortskämt under sin uppväxt, både av kärlek och av pengar. Hon kunde köpa precis vad hon ville när hon ville, tog taxi vart hon än skulle någonstans. Bortsett från att hon var en bitch mot andra och såg ner på folk som inte hade lika gott ställt som henne själv så har jag alltid velat leva som hon. Man drömmer sig alltid bort i "överklassens" vardag, fina middagar, fina kläder, resor över världen etc. När jag läste artikeln kände jag hur stolt jag är över min familj! Alla familjer har sina brister men jag känner att jag älskar min familj så himla mycket! Jag är så glad över mina föräldrar som tagit hand om mig och Gurre purre med utflykter och äventyr både nu och när vi var små. Då kommer mina tankar på vad jag ska göra efter studenten. Jag är livrädd! Jag vill inte bli stor! Jag vill vara liten och inte behöva ha några krav, bara springa runt och leka. Jag vill ha tillbaks alla åkturer med "Ekan" när vi fiskar med vårat nät och sedan med spänning kolla på när pappa plockar ur fisken, eller alla våra upptäcksfärder vid havet, jag vill ha tillbaks sommardagar i farmors trädgård när farfar grejar i trädgården och farmor gör fika till oss, alla resor med "Kicki" hos mormor och morfar, jag vill vara lilla Frida hela tiden. Tänk när jag flyttar hemifrån. Jag kommer inte klara mig utan mamma, vem ska då ta hand om mig, skjutsa mig när jag försover mig eller göra super god cafe latte? Jag vill inte klara mig själv! Samtidigt som man längtar efter att ta studenten och flytta hemifrån och allt sådant, så vill jag inget hellre än att spola tillbaka tiden och leva om allt igen!