Frida no.5

Okej jag hade en av mina bästa konsertupplevelser igår. När man går därifrån kan man inte sluta tänka på den och dagen efter finns den fortfarande kvar och man ser olika filmer spelas upp i huvudet och undrar var dom menade med vissa saker. Så nu måste jag bara få ur mig allt så jag kan gå vidare. Jag kom till Göteborg igår kväll och tog mig direkt till Brewhouse för där skulle Joshua Radin spela. Mötte upp Elinor och hennes polare. Stod och väntade ett tag sen kommer en äkta estetare upp på scenen. Han har skägg, lite halvlångt brunt hår, jeansjacka, hatt och en gitarr (riktigt frida kille!) med ett speciellt mönster på som jag anar med samma att han målat dit själv. Han börjar lite knarrigt och jag tänker på fullaste allvar att det måste vara ett skämt. Ser hur han böjer sig ner och trixar med pedaler och datorer och inser att han spelar in sig själv och lägger på mer efter hand. Den första låten känns väldigt spontan. Det som drar min uppmärksamhet på scenen är en tavla där det kommer upp en film där det är någon som målar olika ansikten. Påminner väldigt mycket om Jean-Michel Basquiat, som har blivit min favorit konstnär på senaste tiden. Iaf, andra låten känner jag genast igen och då förstår jag att det är Joseph Arthur som står på scenen, en gammal O.C. kändis. Jag ger han en chans och jag blir helt kär. Sista låten han kör är I miss the zoo. Han lägger på 2 gitarr riff som hans spelar in och lägger gitarren åt sidan, tar upp micken och en penna. Samtidigt som han sjunger låten börjar han måla på tavlan där filmen hade visats stunden innan. Allt tillsammans blev så himla fint. Jag vill seriöst gifta mig med mannen, musiker och målar som Basquiat! Dreggel på den!